Farfarsparadoxen om Batman

BatmanArkhamCity

Poddtips! I förra veckan släppte Farfarsparadoxen det första specialavsnittet av två om Batman. Den andra delen dyker upp på torsdag.

Oskar Källner är tillbaka och med sig har han ett nytt ämne, ingen mindre än den svarta riddaren – Batman. Vi pratar ”Läderlappen”, 60-tals-Batman och filmerna, men babblar framför allt på om Frank Millers hyllade ”The Dark Knight Returns” i en halv evighet.

Lyssna via hemsidan
Ladda ner direkt
Itunes
RSS

Annonser

Pepptoppen i maj

Penny Dreadful
Förra säsongen var en sleeper hit. Tokdiggade för sin stämning och Eva Greens tolkning av Vanessa Ives, mästerligt! Har stora förhoppningar på säsong två.
Var: HBO Nordic
När: 2 maj

Mad Max: Fury Road
Senaste trailern är maffig! Kan den tangera den ursprungliga trilogins skitiga postapokalyptiska galenskap? Inte omöjligt!
Var: Bio
När: 14 maj

Wayward Pines
Kan M. Night Shyamalan lyckas med denna Twin Peaks-pastisch? Många kända skådisar i rollerna har den åtminstone. Jag håller tummarna!
Var: Fox
När: 14 maj

The Witcher 3: Wild Hunt
Verkar bli ett storslaget och mustigt action-rpg. Ser imponerande ut. Jag har fortfarande inte rört en enda del i serien men kanske är dags nu.
Var: PS4, XBO, PC
När: 19 maj

Kung Fury
Kickstarterfenomenet visas äntligen i sin fulla prakt på Youtube och SVT Play. Ser ut att kunna bli en härlig halvtimme fylld till bredden med härlig 80-talsnostalgi.
Var: SVT Play, Youtube
När: 28 maj

13 svarta sagor
Novellantologi med skräckigt sagotema från nystartade Swedish Zombie. Många duktiga författare lovar gott.
Var: Swedish Zombie
När: Någon gång i maj

Fyra minuter

fyraminuteromslagTvå dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken. Kapitlen är korta och Ring växlar snyggt mellan det stillsamma livet i det lilla samhället Dunvik och de stämningshöjande övernaturligheterna som trappas upp ju längre in i boken jag kommer. Det är pang på rödbettan från första sidan. De fantastiska inslagen introduceras tidigt och läsningen känns fartfylld och händelserik. Emellanåt väver Johan in verkliga händelser som ägt rum, med tillhörande dokument och bilder, som innefattar oförklarliga ting och försvinnanden. Det fungerar bra och spär på med ytterligare obehag.

För ”Fyra minuter” är en läskig historia. Den kanske inte återuppfinner hjulet berättarmässigt, men den innehåller allt som en skräckälskare kräver. När helvetet i den lilla staden brakar loss är det svårt att inte applådera det ursinne som snabbt eskalerar. Johan beskriver det makabra och fruktansvärda som sker med säker hand. Trots allt blod och lemlästande finns det en återhållsamhet i orden. En bra balans mellan slafs och realism. Och när senast kände jag olust av rosa fluffig dimma?

Även om historien känns modern flörtar den märkbart med det ljuva åttiotalet. Det märks att författaren är uppvuxen med filmer som The Thing, Flugan och Evil Dead. Filmer om ett oförklarligt hot som drabbar vanliga människor. Jag är svag för den typen av berättelser och ”Fyra minuter” understryker det ytterligare. Det kanske inte är en fullpoängare, den saknar en del finess och nytänk, men jag älskar den ändå. Det finns så mycket av mig själv i detta, min barndom lyser igenom och egna fantasier om hur skräck bör vara. Att läsa ”Fyra minuter” var som att resa tillbaka i tiden. Till en tid där mitt femtonåriga jag frossade i den här typen av skräck. När traven av VHS-rysare växte i pojkrummet, samtidigt som favoritförfattarna hette Stephen King och Dean Koontz. Så tack Johan Ring, inte bara för en finfin skräckupplevelse, utan också för den nostalgiska återblicken. För en lika fin som hemsk stund tillsammans. Tack.

”Fyra minuter” går att inhandla snuskigt billigt via Adlibris (25:-) och Bokus (29:-) fram till sjunde maj, så passa på.

Mer om Johan Ring läser du på hans hemsida, Mix Förlag eller Debutantbloggen.

Rapport april 2015

the-dark-knight-strikes-again-02-11

Film:
Thor
Interstellar
Foodies
The Boxtrolls
Trance
Hobbit: Femhäraslaget
Avengers: Age of Ultron

TV:
Better Call Saul
Daredevil
Jordskott

Spel:
Axiom Verge
Super Smash Bros. Wii U

Serieroman:
The Dark Knight Strikes Again

Kommentar:
Wow! Vilken film och tv-månad det blev! Daredevil och Better Call Saul, båda två fantastiska produktioner. Och Jordskott, denna svenska guldklimp. Ge oss klartecken för säsong två nu SVT! Efter biomissarna för egen del, fick jag äntligen se Interstellar och tredje Hobbit-filmen när de nyligen släpptes på blu-ray. Sevärda på olika sätt. Sedan har vi Age of Ultron. Jösses vilken urladdning! För mig var den nya Avengers-filmen lite av den perfekta bioupplevelsen. En actionfest som knappast sparade på krutet och gav mig valuta för slantarna. I maj ska jag ta upp läsandet igen efter en liten svacka. Högen med nysläppta böcker växer så det knakar.

Statistik 2015:
Film: 19
Kortfilm: 0
TV: 12
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 1
Spel: 5

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars

Twitterrecensioner av månadens filmskörd

avengers-age-of-ultron-art-poster-133238

Thor
Såg om med äldsta sonen. En av mina Marvel-favoriter av fas 1-filmerna. Håller fortfarande måttet.

Interstellar
Gillade! Inte det mästerverk vissa hävdar men extremt snygg och stundtals gripande.

Foodies
Fascinerande dokumentär om kringresande matentusiaster. Att äta upp sina pengar med stil.

The Boxtrolls
Oväntat fin leranimerad liten pärla. Barnen och jag garvade läppen av oss emellanåt, samtidigt var det också en finstämd liten historia.

Trance
Såg på vinst och förlust men gillade skarpt. Många intressanta vändningar. Danny Boyle levererar i vanlig ordning.

Hobbit: Femhäraslaget
I mitt tycke den bästa av Hobbit-filmerna. Återigen en orgie i CGI och utdragna actionscener, men jag uppskattade den matinélika äventyrstrilogin i sin helhet.

Avengers: Age of Ultron
Ett underbart effektspektakel! Precis vad jag väntade mig och fick. Massa fläskig action och töntiga oneliners. Supernöjd!

”Man ska läsa BÅDE Ring och King”

Jag har bloggat om Johan Ring ett flertal gånger under de senaste månaderna. Det är ingen slump. Johan Ring framstår för mig mer och mer som Sveriges nästa stora skräckförfattare. Än så länge har det blivit ett gäng noveller och en kortroman. Nu tar han nästa steg. Romandebuten ”Fyra minuter” släpps den 29 april på Mix Förlag. Jag tog tillfället i akt och frågade ut Johan om saker som debuten, Stephen King och en potentiell filmatisering.

johan_ringVad handlar ”Fyra minuter” om?

Huvudpersonen i ”Fyra Minuter”, Veronica, har tillsammans med sin pojkvän flyttat från Stockholm tillbaka till hennes uppväxtort, det lilla småländska kustsamhället Dunvik. Anledningen är att sedan hennes mamma gått bort ett år tidigare, en händelse som Veronica hanterat ganska illa och en sorg som hon aldrig riktigt tagit itu med, har hon och hennes pappa haft en väldigt spänd relation. Veronica hoppas att de ska kunna hitta tillbaka till varandra nu när hon flyttat tillbaka hem.

En natt försvinner ett stort passagerarflygplan från såväl radar- som radiokontakt i himlen över Småland. Det är borta i fyra minuter. Sedan dyker det upp igen, för att omedelbart störta och krascha på en åker utanför Dunvik. Kraschen är våldsam, och ingen ombord överlever. Någon förklaring till olyckan tycks inte finnas. Men folk i den lilla byn börjar förändras. För Veronica ter sig förändringarna först bara som en del i en nedåtgående spiral, för byn och för henne själv. Först när våldet och skräcken exploderar mitt i den lantliga idyllen står det klart att något fruktansvärt hände under de fyra förlorade minuterna, och att någonting har följt med flygplanet ner…

Mix Förlag kallar dig Sveriges svar på Stephen King. Du har dessutom själv nämnt att du influeras av honom. Men varför ska vi läsa Ring och inte King? Finns det märkbara skillnader i hur du skriver?

King är helt klart en av mina favoriter, men samtidigt finns det saker hos honom som jag retar mig på. En av dem är att han ibland tycks jobba efter principen ”more is more” och låter texten svälla ut i en omfattning som helt enkelt inte känns befogad, och det är något jag försöker undvika. Ibland tjänar berättelsen på att inte varje liten detalj beskrivs utförligt.

Jag tror att vad som får många att dra paralleller mellan mig och King är att vi båda har en tendens att placera våra berättelser i en lantlig miljö, lite av ”det gamla landet”, och befolka dem med karaktärer som återfinns i den sortens miljö. Det är inget sökt eller konstruerat – jag växte upp i Småland, därför känns det naturligt för mig att placera mina berättelser där. Jag antar att det är samma sak för King, med hans Maine. Sen så tycker jag ju egentligen att man ska läsa BÅDE Ring och King. Annars går man miste om en massa bra.

denmorkaflackenKortromanen ”Den mörka fläcken” är till skillnad från dina noveller en mer jordnära historia, trots det är den vansinnigt obehaglig. Vad trivs du bäst med att gestalta i dina berättelser, övernaturligheter eller realism?

Det där var en knepig grej med ”Den Mörka Fläcken”, att den var tvungen att vara realistisk (den är en av tre fristående berättelser i samlingen ”Efter Stormen”, som alla är centrerade kring en fiktiv svensk kärnkraftskatastrof). Jag är ju van vid att ta till monster eller demoner när jag ska förklara vad vi slarvigt uttryckt kan kalla ”ondska”, men i ”Den Mörka Fläcken” var jag tvungen att gå ner på djupet i en vanlig mänsklig själ och försöka förklara ondskan från det perspektivet. Och jag upptäckte att det funkade riktigt bra! Så den boken var från början en lite läskig utmaning, men den gav mig insikten om att jag kan skriva ”monsterfritt” också. Med det sagt så var det dock en jobbig upplevelse, att gå så djupt in i en så obehaglig karaktär som min huvudperson i ”Den Mörka Fläcken”. Men jag tror att skrivandet måste vara så ibland.

Du säger dig älska skräckfilm. Låt oss anta att ”Fyra minuter” blir en braksuccé och att boken blir film, vilken eller vilka filmer bör den inspireras av, och vem skulle du helst se som regissör?

fyraminuteromslagHmmmm… Knepigt. När det gäller vilka filmer den bör inspireras av vill jag vara lite försiktig så att inte själva referenserna blir till spoilers för boken. Men låt oss bara säga att jag skulle önska att själva atmosfären i filmen skulle likna filmer som Night Of The Living Dead och The Thing (en slags kompromisslös ”skitighet”, samtidigt som de har ena benet fast förankrat i en B-filmstradition). När det gäller regissör måste jag svara David Cronenberg. Han är grym på att skildra komplexa mänskliga relationer, samtidigt som han är mästaren när det gäller groteska skräckinslag. Den mixen vore perfekt för ”Fyra Minuter – The Movie”.

Vad händer nu? Nya projekt på g?

Jag ska just till att börja skissa på nästa romanmanus, har en idé som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Innan dess har jag också ett par novellprojekt på gång.

Johan Ring når du på hans hemsida, via Mix Förlag och just nu också på Debutantbloggen.

”Fyra minuter” går att boka på Bokus och Adlibris.

Liebstervadåfnåt?

liebster awardJag har blivit nominerad av duktiga Eva Holmquist för någonting kallat Liebster Award. Tusen tack för nomineringen! Jag var tvungen att googla lite innan jag fattade vad detta innebär och nu tror jag mig ha hyggligt grepp om det hela.

Så här lyder hur som helst reglerna för priset:
Länka tillbaka till personen som nominerade dig.
Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig.
Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare.
Gör 11 frågor till dem som du nominerar.
Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar.
Personen som nominerade mig länkar jag till ovan.
Frågorna svarar jag på nedan.

Här kommer mina nomineringar. Det blir inga 11 (inte ens i närheten faktiskt):
Foliehatt på
Fiktiviteter
Feuerzeug
Vildvittra
Lingonhjärta

Mina frågor kommer här:
1. Vad läser du just nu?
2. Finns det en genre du avskyr att läsa?
3. Har någonsin en filmatisering av en bok varit något att ha? I så fall vilken?
4. Bästa läsställe? Soffan, sängen eller hängmattan?
5. Vilken är den mest överskattade bok du läst?
6. Postapokalyps eller rymdinvasion! Vad läser du helst om?
7. Minns du din första läsupplevelse som barn?
8. 2015 års mest efterlängtade boksläpp är vilket då?
9. Nämn en bok som borde bli tv-serie och varför.
10. Läser du serier? Vilken är i så fall favoriten?
11. Vilken var den senaste fullpoängaren du läste?

Mina svar kommer här:

Vilken bok läser du just nu?
”Skönheten” av Christian Johansson (släpps senare i år)

Vilken typ av böcker tycker du bäst om?
Främst läskigheter i skräckgenren men också gärna science fiction och en gnutta fantasy. Verklighetsförankrade böcker är jag inte mycket för. Det blir fantastik för hela slanten.

Hur många böcker uppskattar du att du läser på ett år?
Mellan 25-50.

Läser du e-böcker?
Japp.

Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker?
Beror på. E-böcker är mer behändigt samtidigt som fysiska böcker syns i bokhyllan. När jag är ute och reser eller bor i sommarstugan är e-boken bäst. Men jag gillar både och om jag bara får välja en är fortfarande pappersboken att föredra.

Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Via bok- och författarbloggar, och genom att följa nischade förlags hemsidor. Internet är vanligtvis källan hur som helst.

Var köper du flest böcker?
Bokbörsen och de stora bokhandlarna på nätet, typ Adlibris och Bokus.

Om du bara får välja en bok som du läst senaste året, vilken bok skulle du rekommendera?
Nästan helt omöjligt att svara på, har läst så mycket bra. Men under aktuellt år, 2015, är det nog ändå ”Dränkt” av Frida Andersson Johansson och novellsamlingen ”Munins skärvor” av Oskar Källner.

Var är din favoritläsplats?
Sängen.

Vilken bok längtar du efter att få läsa?
Många! Men närmast till hands ligger Johan Rings debutroman ”Fyra minuter”.

Läser du böcker fler gånger än en?
Väldigt sällan. Har hänt vid några enstaka tillfällen med gamla favoriter som ”Liftarens guide till galaxen”, ”Sagan om ringen” och ett gäng Stephen King-böcker.

Jordskott är långt ifrån ett stolpskott

jordskott3-jpg

Och där var den första (och kanske sista?) säsongen av ”Jordskott” till ända. Det visade sig vara en unik svensk tv-produktion. Berättandet, de övernaturliga inslagen och de vackra miljöerna. Det är uppfriskande att se att svensk tv kan vara så här medryckande och välgjort.

Allt var inte klockrent dock, och det fanns några små detaljer som skavde, men i slutändan är jag nöjd och belåten. Jag vet ärligt talat inte när jag blev så här involverad och besatt av en svensk tv-serie senast. Kanske aldrig? Här introducerades ett nav av plots och sidospår att ständigt hålla reda på. En fantastiskt komplex berättelse med enormt diskussionsvärde. Det var skönt att det dessutom inte blev en ”Äkta människor” av det hela med en avslutande cliffhanger i det sista avsnittet. Jordskotts avslutning var en tillfredsställande avrundning men med några lösa trådar kvar för en potentiell fortsättning. Precis som jag ville ha det.

Om inte Jorskott får nytt förtroende och blir förnyad för en andra säsong begår SVT grovt tjänstefel.

Daredevil sätter en ny standard för superhjälte-tv

ddart

Jahopp. Då var de tretton avsnitten avverkade. Det känns redan tomt. All denna väntan och sen boom! Två dagars intensivt tittande och sen var det över.

En sak som står helt klart är att Marvel och Netflix har satt en helt ny standard för superhjälteserier. Daredevil som tv-serie är allt som jag hoppades på att den skulle vara och lite till. Den är dessutom allt som Arrow försöker vara men inte lyckas med. Jag vette fasen hur jag ska kunna återgå till att följa den bajsnödiga pilbågeskytten efter det här.

Resten av texten innehåller spoilers och avslöjande bilder. Läs vidare på egen risk.
Läs mer

Daredevil – första intrycket

Daredevil är här och jag har både grämt mig och jublat av lycka inför seriens premiär. Kan den leva upp till mina högt ställda förväntningar eller blir det ännu en underhållande men tramsig superhjälteadaption på dumburken? Än så länge har jag bara hunnit se piloten och nej, hittills är jag inte besviken i alla fall.

Faktum är att jag är överraskad över hur mycket modern dramaserie det faktiskt känns, och fightingkoreografin var ju awesome! Huh! Det gjorde verkligen ont att titta på. Inget överdrivet slowmotiontrams (för det mesta i alla fall) utan bara stenhård sluggerfest. Längtar efter att se mer! Ikväll blir det bingetittande med åtminstone tre avsnitt till. Jag lär återkomma med mer omfattande intryck när jag klämt hela serien, så vi hörs väl igen om ett par dagar då…

Se alla tretton avsnitt på Netflix nu.