”Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig”

En av årets starkaste läsupplevelser för egen del är skräckromanen Dränkt skriven av debutanten Frida Andersson Johansson (min recension av boken kan du läsa här). Jag passade på att ställa några frågor till författaren om läskiga barnböcker, Näcken och uppfriskande feminism.

FridaSvartvitDet har hunnit gå en tid sedan du släppte din debutroman Dränkt. Blev det som du tänkt dig?
Det blev bättre än jag tänkt mig! Jag hade aldrig kunnat drömma om att Dränkt skulle få så fin kritik, eller så mycket uppmärksamhet. Bara att få se den i hyllorna hos de stora bokhandlarna … En liten bok, skriven av en okänd debutant. Väldigt roligt. Särskilt som jag hade ett annat förlag från början (som lade ner hela sin verksamhet från en dag till en annan och lämnade mig och flera andra snopet hängande i luften med våra böcker), som inte alls hade samma ambitioner som mitt nuvarande förlag Stimpla.

Har du lärt dig några nyttiga läxor inför nästa bokrelease?
Den hårda vägen har jag lärt mig att ett förlagavtal inte nödvändigtvis betyder att din bok kommer att bli utgiven. Det kan hända mycket på vägen, och man ska vara väldigt noga med vad man skriver på. Den mjuka vägen har jag lärt mig att det kommer väldigt mycket roligt med att ha gett ut en bok. Som förfrågningar om mässor, workshops och annat spännande.
Nästa gång kommer jag att vara mer beredd på tiden det tar att ”ha” en bok. Det var inte helt lätt att hitta skrivtid förut, men nu är det svårare än någonsin.

Och så har jag insett att målen hela tiden flyttas fram. Från att bli antagen till att få ge ut en bok, till bättre exponering i bokhandeln, kanske en topplista, passera ett visst antal sålda böcker, få ge ut en bok till … Det gäller att klappa sig på axeln för det man faktiskt lyckats med, innan man jagar vidare. Tjoho för mig, jag har baske mig både skrivit och gett ut en bok!

När jag skrev om din roman på min blogg hävdade jag att det just nu svämmar över av svenska sagoväsen i vår popkultur och litteratur, och var därför aningen skeptiskt inställd till Dränkt. Men jag ändrade snabbt åsikt efter att tagit del av din historia. När du skapade mytologin och varelserna för din bok hur gick du tillväga?
Det växte fram, ur en blandning av sådant jag redan hade i huvudet och nya saker jag läste, tog reda på och fantiserade ihop. Den klassiska bilden av Näcken som en yngling som spelar fiol i en fors var den första jag hade, men jag ville placera den i modern tid och smälta ihop den med andra bilder, och den förmodat ursprungliga betydelsen av ordet näck som jag snubblade över. Sen lånade jag en utseendedetalj från Bulgakovs Mästaren och Margarita, bara för att det är en bok jag gillar.

Och jag ville förklara de fantastiska inslagen med evolution, snarare än religion. Läste på om istid, landhöjning och så vidare. Av en slump såg jag en villa med tillhörande däckfirma till salu på Hemnet och började fantisera kring den. Och så där höll det på. Så småningom blev det inte Näcken som fick huvudrollen, utan Unn. Och slutet kom som en överraskning för både mig och henne, kan man säga. Det var ganska sent jag kom underfund med Näckens verkliga motiv.

dränkt_stimplaJag snappade upp vissa drag av uppfriskande feministisk propaganda, detta tillsammans med vardagsstressen som numera präglar våra liv. Två saker som speglar dagens samhälle och oss som personer. Hur mycket av Frida ser vi i Dränkts huvudperson Unn?
Det gläder mig. Både att du snappade upp det och att du fann det uppfriskande. Jag önskar att jag motionerade (och gick på krogen) så mycket som Unn. Men även om vi råkar bo i Segeltorp båda två så lever vi – tack och lov får man säga med tanke på vad Unn har varit med om och råkar ut för – helt olika liv.

Det vi har gemensamt är att vi är lika irriterade på bristen på bussinformation i Fruängen, lika förtjusta i Blair Witch Project och vi kollar båda Facebook innan vi går upp på morgonen. Jag sympatiserar med många av Unns åsikter, även om hon går ingång mycket hetsigare än jag och är mer uttalad och målinriktad. Och när jag var i Unns ålder jobbade jag också larvigt sent många kvällar, något som även många av mina tjejkompisar gjorde på sina respektive jobb, duktiga som vi var. Både jag och Unn är dessutom rätt bra på att fantisera ihop saker som kan tänkas dölja sig i mörkret …

Finns det en förhoppning om att återbesöka den svenska folktron i framtiden eller är du klar med det nu?
Gärna återbesök! Jag tycker det är roligt att vampyrer och zombies får konkurrens, och skönlitteratur kan vara ett sätt att bevara gamla sägner som annars glöms bort. Men ska jag skriva mer i den kategorin ska det vara för att rätt historia dyker upp. Jag vill inte krysta fram nåt och slänga in några tomtar bara för att det förväntas att det är så Dränkt ska följas upp. Då skriver jag hellre nåt annat.

Du skriver just nu på en bok för barn. Hur går det att byta skrivprojekt från läbbig skräckroman till (vad jag antar) inte fullt så läbbig barnbok?
Ha ha, den blir nog ganska läskig den med. Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig. Och Drömfångaren som den handlar om är inte att leka med. Men ”total body count” blir definitivt lägre, och det blir mer humoristiskt (även om jag personligen tycker att det är en hel del humor i Dränkt också.) Det svåraste är att lägga sig på en bra nivå, så att det varken blir för avancerat eller för barnsligt. Jag har till exempel en känsla av att en barnbok ska vara något mindre gestaltad, och lite mer uttalad, för att inte bli för svårtillgänglig. Tanken är att den ska passa för barn mellan nio och tolv, men det är inte säkert att det blir så i slutändan.

Vad händer Efter barnboken? Har du fler romaner som ruvar i byrålådan eller skriver du på ett nytt manus i detta nu?
Jag har påbörjat och skrotat två vuxenmanus och halvt om halvt börjat skriva om ett gammalt manus från byrålådan utan att det tagit riktig fart. Men så, bara här om veckan, var jag på museum med barnen och såg någonting spännande. Det är för tidigt att säga, men jag har en bra känsla och det finns en chans att det är idén jag har gått och väntat på. Även den har viss anknytning till vatten. Jag blir faktiskt uppspelt bara av att nämna den här. Det måste väl vara ett bra tecken? Lagom till bokmässan i september kommer antologin I skuldens skugga ut på Litet förlag, till förmån för stiftelsen Min stora dag. Mitt bidrag utgår från en känd saga men vrider på skuldbegreppet. Vi är ett helt gäng som är med, och bland dragarnamnen finns stjärnor som Viveca Sten, Linda Olsson, Arne Dahl och Lars Wilderäng. Det är nästan så man blir mallig.

Fridas blogg Manuskt kan du läsa här.
Dränkt är utgiven av Stimpla Publishing.

Annonser

Pepptoppen i juni

Sense8
Jag tyckte Matrix-syskonens senaste, Cloud Atlas, var en suverän film. Uppenbarligen verkar jag vara rätt ensam om det. Hur som helst verkar deras kommande Netflix-serie gå i lite samma stil. Sammankopplade karaktärer med olika ursprung och med radikalt annorlunda liv. Tror det blir en höjdare.
Var: Netflix
När: 5 juni


Jurassic World
Är tveksamt inställd till denna. Jag som många andra var eld och lågor när den första Jurassic Park anlände på biograferna för drygt tjugo år sen, men jag tycker inte den har åldrats så väl, och det här ser ut som en i raden av alla påkostade actionrullar utan hjärta. Jag hoppas mina föraningar är helt uppåt väggarna.
Var: Bio
När: 12 juni


Dark Matter
Science fiction-serie som bygger på en serietidningsförlaga. Allt som utspelar sig på ett rymdskepp måste per automatik kollas upp om du frågar mig. Kan bli både toppen och pannkaka.
Var: Syfy
När: 12 juni


Stormvinge omslag FINISH CS5 v2.inddStormvinge
Oskar Källners nya roman om flygande hästar (?). Jag läser sällan ungdomsböcker men den här, efter en hel del efterforskning och utfrågning av Oskar själv, verkar oerhört lovande. Som Den svarta hingsten i science fiction-miljö sägs det. Superintressant koncept!
Var: Fafner Förlag
När: 14 juni


Fantastic Four
Jag älskade regissören Josh Tranks tidigare film Chronicle och uppskattar att han verkar kunna ta tuffa beslut och försöker göra något nytt med varumärket. Michael B. Jordan som Johnny Storm, en gigantisk The Thing, som jag har svårt att tro att vi får se springa omkring skyddad av en kappa, och en mycket mörkare ton än i de tidigare filmerna. Klart man blir nyfiken i en strut!
Var: Bio
När: 19 juni


True Detective
Första säsongen var enastående med flertalet helt magiska scener. Det här ser inte riktigt lika tilltalande ut på förhand. Opassande skådisar, det skvallras på förhand om brist på övernaturlig mytologisk känsla och återigen ett par tuffa gubbar i huvudrollen. Börjar redan bli lite tröttsamt. Jag blir gärna motbevisad.
Var: HBO
När: 21 juni


Batman: Arkham Knight
Rocksteadys två första Batman-spel är utmärkta actionäventyr, det senaste spelet i serien ser ut att kunna bli ännu bättre. Mer fokus på fordon och fler spelbara karaktärer denna gång. Denna generations konsoler börjar så sakteliga få en rad intressanta måste ha-titlar nu. Det var på tiden.
Var: PS4, XBO, PC
När: 23 juni


vadgordinabarnVad gör dina barn när du sover?
Jag läste aldrig klart Mikaels Strömbergs roman Vätten men jag gillade den halvvägs in, lyckades nämligen glömma den i sommarstugan när vi bommade igen för sommaren, och har sen dess inte fått tummen ur att ta upp den igen. Men har bestämt att det får bli en av årets sommarböcker att ta sig an. Den och kanske också hans nya, Vad gör dina barn när du sover? Jag tror bannemig det! Skräckromaner med läbbiga barn slår aldrig fel!
Var: Eskapix Press
När: 27 juni

En titt på Swedish Zombie

Ur askan av Epok, som numera är ett imprint under flaggen Undrentide, reste sig nyligen Swedish Zombie. Ett förlag som hämtat sitt namn från en utmärkt, men numera nedlagd blogg. Bakom spakarna sitter Jonny Berg och Erik Horned. Förlaget ger ut skräck och mörk science fiction. Hittills har det blivit ett gäng e-noveller och de är i nuläget aktuella med antologin 13 svarta sagor. I höst kommer romanen Skönheten av Christian Johansson. Jag har tittat närmare på tre av Swedish Zombies novellsläpp.

Under hennes hud av Lova Lovén är en novell som fick mig att känna mig illa till mods, precis som det ska vara. Två systrar, där lillasystern Estelle är… ja, annorlunda. Jenny, den äldre systern börjar ana oråd. Vad är det som börjar hända med hennes syster? Kusligt och spännande med fin välavvägd känsla. En subtil och läckert berättad skräcknovell.

I Rent-A-Claus tar Johan Ring fenomenet tomteskräck till nya nivåer. Julen närmar sig för familjefadern Henrik. Med åren har det blivit svårare och svårare att hitta en tomte till julafton. Men några dagar innan jul råkar Henrik se en annons uppsatt av ett företag som, tro det eller ej, specialiserar sig på just tomteuthyrning. Men är det så vettigt att släppa in en främling i ens hus bara så där? Ruggig avslutning på denna som fick mig att rycka till. Påminn mig om att aldrig anlita ”ett tomteproffs” till julafton…

Pupillen, återigen en novell av Lova Lovén. Denna utforskar ett ovanligt perspektiv. Massören Anna är blind. Men med sin känsel och hörsel kan hon ta in mer än de flesta. När hon får besök av en högst ovanlig kund kommer hennes sinnen till användning, men kanske inte på bästa sätt. Lovén utnyttjar huvudpersonens oförmåga att se till något intressant. Det är en målande novell som tar mig in i karaktärerna på ett ovanligt sätt. En suggestiv och läskigt klaustrofobisk berättelse.

Novellerna och antologin 13 svarta sagor hittar du på Swedish Zombies hemsida.

Rapport maj 2015

kungfury

Bok:
Fyra minuter

Film:
Thor: The Dark World
Captain America: The First Avenger
Stoker

TV:
Spawn Säsong 1
Grace and Frankie Säsong 1
The Flash Säsong 1
Stargate Universe Säsong 1

Spel:
Never Alone

Novell:
Pupillen – Lova Lovén

Kortfilm:
State Zero
Kung Fury

Kommentar:
Lässvackan fortsätter. Bara en ynka bok denna månaden, men å andra sidan en sjukt bra sådan! Mer tv istället. Netflix-serien Grace and Frankie överraskade med värme och komik, den animerade HBO-adaptionen av Spawn visade sig var medioker (trots mina aningen mer klädsamma minnen av den) och den första säsongen av Stargate Universe levererade välgjord, men inte en helt fläckfri rymdopera. Mer om den när jag sett klart hela serien.

Never Alone visade sig vara ett ovanligt lärorikt plattformspusselspel. Med hjälp av videosnuttar som man låser upp i spelet lär man sig mer om Alaskas urinvånare och deras folktro. Sjukt intressant! Såg om Thor: The Dark World och första Captain America också. Fortfarande skoj och sevärda Marvel-adoptioner men Stoker blev ändå filmhöjdpunkten denna månaden. Från Oldboy-regissören Chan-wook Park. Underlig och obehaglig. Se den om du inte redan gjort det! De svenska kortfilmerna State Zero och Kung Fury babblar jag om i kommande avsnitt av Farfarsparadoxen.

Statistik 2015:
Film: 22
Kortfilm: 2
TV: 16
Böcker: 9
Noveller: 4
Serieromaner: 1
Spel: 6

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars
Rapport april

Pepptoppen i maj

Penny Dreadful
Förra säsongen var en sleeper hit. Tokdiggade för sin stämning och Eva Greens tolkning av Vanessa Ives, mästerligt! Har stora förhoppningar på säsong två.
Var: HBO Nordic
När: 2 maj

Mad Max: Fury Road
Senaste trailern är maffig! Kan den tangera den ursprungliga trilogins skitiga postapokalyptiska galenskap? Inte omöjligt!
Var: Bio
När: 14 maj

Wayward Pines
Kan M. Night Shyamalan lyckas med denna Twin Peaks-pastisch? Många kända skådisar i rollerna har den åtminstone. Jag håller tummarna!
Var: Fox
När: 14 maj

The Witcher 3: Wild Hunt
Verkar bli ett storslaget och mustigt action-rpg. Ser imponerande ut. Jag har fortfarande inte rört en enda del i serien men kanske är dags nu.
Var: PS4, XBO, PC
När: 19 maj

Kung Fury
Kickstarterfenomenet visas äntligen i sin fulla prakt på Youtube och SVT Play. Ser ut att kunna bli en härlig halvtimme fylld till bredden med härlig 80-talsnostalgi.
Var: SVT Play, Youtube
När: 28 maj

13 svarta sagor
Novellantologi med skräckigt sagotema från nystartade Swedish Zombie. Många duktiga författare lovar gott.
Var: Swedish Zombie
När: Någon gång i maj

Fyra minuter

fyraminuteromslagTvå dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken. Kapitlen är korta och Ring växlar snyggt mellan det stillsamma livet i det lilla samhället Dunvik och de stämningshöjande övernaturligheterna som trappas upp ju längre in i boken jag kommer. Det är pang på rödbettan från första sidan. De fantastiska inslagen introduceras tidigt och läsningen känns fartfylld och händelserik. Emellanåt väver Johan in verkliga händelser som ägt rum, med tillhörande dokument och bilder, som innefattar oförklarliga ting och försvinnanden. Det fungerar bra och spär på med ytterligare obehag.

För ”Fyra minuter” är en läskig historia. Den kanske inte återuppfinner hjulet berättarmässigt, men den innehåller allt som en skräckälskare kräver. När helvetet i den lilla staden brakar loss är det svårt att inte applådera det ursinne som snabbt eskalerar. Johan beskriver det makabra och fruktansvärda som sker med säker hand. Trots allt blod och lemlästande finns det en återhållsamhet i orden. En bra balans mellan slafs och realism. Och när senast kände jag olust av rosa fluffig dimma?

Även om historien känns modern flörtar den märkbart med det ljuva åttiotalet. Det märks att författaren är uppvuxen med filmer som The Thing, Flugan och Evil Dead. Filmer om ett oförklarligt hot som drabbar vanliga människor. Jag är svag för den typen av berättelser och ”Fyra minuter” understryker det ytterligare. Det kanske inte är en fullpoängare, den saknar en del finess och nytänk, men jag älskar den ändå. Det finns så mycket av mig själv i detta, min barndom lyser igenom och egna fantasier om hur skräck bör vara. Att läsa ”Fyra minuter” var som att resa tillbaka i tiden. Till en tid där mitt femtonåriga jag frossade i den här typen av skräck. När traven av VHS-rysare växte i pojkrummet, samtidigt som favoritförfattarna hette Stephen King och Dean Koontz. Så tack Johan Ring, inte bara för en finfin skräckupplevelse, utan också för den nostalgiska återblicken. För en lika fin som hemsk stund tillsammans. Tack.

”Fyra minuter” går att inhandla snuskigt billigt via Adlibris (25:-) och Bokus (29:-) fram till sjunde maj, så passa på.

Mer om Johan Ring läser du på hans hemsida, Mix Förlag eller Debutantbloggen.

Rapport april 2015

the-dark-knight-strikes-again-02-11

Film:
Thor
Interstellar
Foodies
The Boxtrolls
Trance
Hobbit: Femhäraslaget
Avengers: Age of Ultron

TV:
Better Call Saul
Daredevil
Jordskott

Spel:
Axiom Verge
Super Smash Bros. Wii U

Serieroman:
The Dark Knight Strikes Again

Kommentar:
Wow! Vilken film och tv-månad det blev! Daredevil och Better Call Saul, båda två fantastiska produktioner. Och Jordskott, denna svenska guldklimp. Ge oss klartecken för säsong två nu SVT! Efter biomissarna för egen del, fick jag äntligen se Interstellar och tredje Hobbit-filmen när de nyligen släpptes på blu-ray. Sevärda på olika sätt. Sedan har vi Age of Ultron. Jösses vilken urladdning! För mig var den nya Avengers-filmen lite av den perfekta bioupplevelsen. En actionfest som knappast sparade på krutet och gav mig valuta för slantarna. I maj ska jag ta upp läsandet igen efter en liten svacka. Högen med nysläppta böcker växer så det knakar.

Statistik 2015:
Film: 19
Kortfilm: 0
TV: 12
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 1
Spel: 5

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars

”Man ska läsa BÅDE Ring och King”

Jag har bloggat om Johan Ring ett flertal gånger under de senaste månaderna. Det är ingen slump. Johan Ring framstår för mig mer och mer som Sveriges nästa stora skräckförfattare. Än så länge har det blivit ett gäng noveller och en kortroman. Nu tar han nästa steg. Romandebuten ”Fyra minuter” släpps den 29 april på Mix Förlag. Jag tog tillfället i akt och frågade ut Johan om saker som debuten, Stephen King och en potentiell filmatisering.

johan_ringVad handlar ”Fyra minuter” om?

Huvudpersonen i ”Fyra Minuter”, Veronica, har tillsammans med sin pojkvän flyttat från Stockholm tillbaka till hennes uppväxtort, det lilla småländska kustsamhället Dunvik. Anledningen är att sedan hennes mamma gått bort ett år tidigare, en händelse som Veronica hanterat ganska illa och en sorg som hon aldrig riktigt tagit itu med, har hon och hennes pappa haft en väldigt spänd relation. Veronica hoppas att de ska kunna hitta tillbaka till varandra nu när hon flyttat tillbaka hem.

En natt försvinner ett stort passagerarflygplan från såväl radar- som radiokontakt i himlen över Småland. Det är borta i fyra minuter. Sedan dyker det upp igen, för att omedelbart störta och krascha på en åker utanför Dunvik. Kraschen är våldsam, och ingen ombord överlever. Någon förklaring till olyckan tycks inte finnas. Men folk i den lilla byn börjar förändras. För Veronica ter sig förändringarna först bara som en del i en nedåtgående spiral, för byn och för henne själv. Först när våldet och skräcken exploderar mitt i den lantliga idyllen står det klart att något fruktansvärt hände under de fyra förlorade minuterna, och att någonting har följt med flygplanet ner…

Mix Förlag kallar dig Sveriges svar på Stephen King. Du har dessutom själv nämnt att du influeras av honom. Men varför ska vi läsa Ring och inte King? Finns det märkbara skillnader i hur du skriver?

King är helt klart en av mina favoriter, men samtidigt finns det saker hos honom som jag retar mig på. En av dem är att han ibland tycks jobba efter principen ”more is more” och låter texten svälla ut i en omfattning som helt enkelt inte känns befogad, och det är något jag försöker undvika. Ibland tjänar berättelsen på att inte varje liten detalj beskrivs utförligt.

Jag tror att vad som får många att dra paralleller mellan mig och King är att vi båda har en tendens att placera våra berättelser i en lantlig miljö, lite av ”det gamla landet”, och befolka dem med karaktärer som återfinns i den sortens miljö. Det är inget sökt eller konstruerat – jag växte upp i Småland, därför känns det naturligt för mig att placera mina berättelser där. Jag antar att det är samma sak för King, med hans Maine. Sen så tycker jag ju egentligen att man ska läsa BÅDE Ring och King. Annars går man miste om en massa bra.

denmorkaflackenKortromanen ”Den mörka fläcken” är till skillnad från dina noveller en mer jordnära historia, trots det är den vansinnigt obehaglig. Vad trivs du bäst med att gestalta i dina berättelser, övernaturligheter eller realism?

Det där var en knepig grej med ”Den Mörka Fläcken”, att den var tvungen att vara realistisk (den är en av tre fristående berättelser i samlingen ”Efter Stormen”, som alla är centrerade kring en fiktiv svensk kärnkraftskatastrof). Jag är ju van vid att ta till monster eller demoner när jag ska förklara vad vi slarvigt uttryckt kan kalla ”ondska”, men i ”Den Mörka Fläcken” var jag tvungen att gå ner på djupet i en vanlig mänsklig själ och försöka förklara ondskan från det perspektivet. Och jag upptäckte att det funkade riktigt bra! Så den boken var från början en lite läskig utmaning, men den gav mig insikten om att jag kan skriva ”monsterfritt” också. Med det sagt så var det dock en jobbig upplevelse, att gå så djupt in i en så obehaglig karaktär som min huvudperson i ”Den Mörka Fläcken”. Men jag tror att skrivandet måste vara så ibland.

Du säger dig älska skräckfilm. Låt oss anta att ”Fyra minuter” blir en braksuccé och att boken blir film, vilken eller vilka filmer bör den inspireras av, och vem skulle du helst se som regissör?

fyraminuteromslagHmmmm… Knepigt. När det gäller vilka filmer den bör inspireras av vill jag vara lite försiktig så att inte själva referenserna blir till spoilers för boken. Men låt oss bara säga att jag skulle önska att själva atmosfären i filmen skulle likna filmer som Night Of The Living Dead och The Thing (en slags kompromisslös ”skitighet”, samtidigt som de har ena benet fast förankrat i en B-filmstradition). När det gäller regissör måste jag svara David Cronenberg. Han är grym på att skildra komplexa mänskliga relationer, samtidigt som han är mästaren när det gäller groteska skräckinslag. Den mixen vore perfekt för ”Fyra Minuter – The Movie”.

Vad händer nu? Nya projekt på g?

Jag ska just till att börja skissa på nästa romanmanus, har en idé som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Innan dess har jag också ett par novellprojekt på gång.

Johan Ring når du på hans hemsida, via Mix Förlag och just nu också på Debutantbloggen.

”Fyra minuter” går att boka på Bokus och Adlibris.

Liebstervadåfnåt?

liebster awardJag har blivit nominerad av duktiga Eva Holmquist för någonting kallat Liebster Award. Tusen tack för nomineringen! Jag var tvungen att googla lite innan jag fattade vad detta innebär och nu tror jag mig ha hyggligt grepp om det hela.

Så här lyder hur som helst reglerna för priset:
Länka tillbaka till personen som nominerade dig.
Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig.
Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare.
Gör 11 frågor till dem som du nominerar.
Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar.
Personen som nominerade mig länkar jag till ovan.
Frågorna svarar jag på nedan.

Här kommer mina nomineringar. Det blir inga 11 (inte ens i närheten faktiskt):
Foliehatt på
Fiktiviteter
Feuerzeug
Vildvittra
Lingonhjärta

Mina frågor kommer här:
1. Vad läser du just nu?
2. Finns det en genre du avskyr att läsa?
3. Har någonsin en filmatisering av en bok varit något att ha? I så fall vilken?
4. Bästa läsställe? Soffan, sängen eller hängmattan?
5. Vilken är den mest överskattade bok du läst?
6. Postapokalyps eller rymdinvasion! Vad läser du helst om?
7. Minns du din första läsupplevelse som barn?
8. 2015 års mest efterlängtade boksläpp är vilket då?
9. Nämn en bok som borde bli tv-serie och varför.
10. Läser du serier? Vilken är i så fall favoriten?
11. Vilken var den senaste fullpoängaren du läste?

Mina svar kommer här:

Vilken bok läser du just nu?
”Skönheten” av Christian Johansson (släpps senare i år)

Vilken typ av böcker tycker du bäst om?
Främst läskigheter i skräckgenren men också gärna science fiction och en gnutta fantasy. Verklighetsförankrade böcker är jag inte mycket för. Det blir fantastik för hela slanten.

Hur många böcker uppskattar du att du läser på ett år?
Mellan 25-50.

Läser du e-böcker?
Japp.

Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker?
Beror på. E-böcker är mer behändigt samtidigt som fysiska böcker syns i bokhyllan. När jag är ute och reser eller bor i sommarstugan är e-boken bäst. Men jag gillar både och om jag bara får välja en är fortfarande pappersboken att föredra.

Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Via bok- och författarbloggar, och genom att följa nischade förlags hemsidor. Internet är vanligtvis källan hur som helst.

Var köper du flest böcker?
Bokbörsen och de stora bokhandlarna på nätet, typ Adlibris och Bokus.

Om du bara får välja en bok som du läst senaste året, vilken bok skulle du rekommendera?
Nästan helt omöjligt att svara på, har läst så mycket bra. Men under aktuellt år, 2015, är det nog ändå ”Dränkt” av Frida Andersson Johansson och novellsamlingen ”Munins skärvor” av Oskar Källner.

Var är din favoritläsplats?
Sängen.

Vilken bok längtar du efter att få läsa?
Många! Men närmast till hands ligger Johan Rings debutroman ”Fyra minuter”.

Läser du böcker fler gånger än en?
Väldigt sällan. Har hänt vid några enstaka tillfällen med gamla favoriter som ”Liftarens guide till galaxen”, ”Sagan om ringen” och ett gäng Stephen King-böcker.

Lässvacka och Metroid-flört

axiom

Jag förhandsläser just nu en bok som dyker upp först i höst för er andra dödliga. Ha! Jag är så speciell! Eller nä, skämt åsido. Men gud vad trögt det går. Det är inte att boken är dålig, snarare tvärtom, orken finns bara inte där just nu. Jag däckar efter fem till tio sidor. Varenda kväll! Som småbarnsförälder är det i princip min enda lugna stund på dygnet men ögonlocken vägrar hålla sig uppe. Det är klart att lästempot bedarrar kraftigt.

Jag läste en ynka bok under hela förra månaden och denna ser ut att gå samma öde till mötes. Min status är åtminstone densamma i nuläget. Recensionshögen växer sig dessutom bara större och större. Jag börjar känna en viss stress över detta och även om jag varit tydlig emot författarna känner jag mig skyldig att inte såsa allt för mycket.

Någonting jag däremot orkar med just nu är Axiom Verge. Detta Metroid-lika retrofierade lilla indiespel åt upp fem timmar av mina dyrbara lästid igår. Men det kanske är det jag behöver. En liten paus från det ena och en återgång till det ena.

Axiom Verge bjuder inte på något nytt under solen. Det är ett klassiskt actionäventyr som uppmärksammar utforskning och platåhoppande. Samtidigt är det rysligt beroendeframkallande och soundtracket är fint som snus. Lyssna här bara! Jag blir förvånad om jag inte klarar det under påskhelgen. Om tiden finns, antagligen tidigare. Det är ett sånt där spel jag inte kan släppa och bara vill återvända till, varje vaken stund.