Mer splatterskräck till folket

fjarilen-fran-tibetFör några veckor sedan spelade jag och Andreas Berg (@ettglasjuice) in ett avsnitt av vår podcast Farfarsparadoxen om svensk skräcklitteratur. I samband med inspelningen läste jag CJ Håkanssons skräckroman Fjärilen från Tibet, Eftersom jag inte var färdig med boken vid inspelningstillfället struntade jag i att nämna den eftersom helhetsbilden fortfarande var aningen luddig. Men så här i efterhand borde jag hyllat verket högljutt i podden. Snacka om slafsig splatterskräck när den är som bäst.

I CJ Håkanssons debutroman från 2007 går ingen säker. Lemmar flyger, huvuden exploderar och kroppar slits i stycken på de mest fantasifulla sätt. Det är så överdrivet makabert att jag, som gammal härdad splatterfantast, till och med ryggade tillbaka av allt äckel som beskrevs i boken. Jag är verkligen svag för den här typen av ultravåld och även om det går lite väl långt emellanåt så är det uppfriskande att läsa någonting som vågar ta ut svängarna rejält.

I vilket fall är just den här typen av böcker ovanliga. Böcker som äcklar, upprör och berör. Det finns alldeles för få av dem. Men Fjärilen av Tibet är inte bara hjärnsubstans, hinkvis med blod och ringlande tarmar. Karaktärsporträtteringen är både intressant och medryckande. Jag lider med varenda en av bokens huvudpersoner och får en klump i magen när de går sitt öde till mötes, en efter en. Håkanssons roman är inte bara splatterunderhållning, den är dessutom välskriven och engagerande. Det håller inte riktigt hela vägen till slutet och ett par av sidospåren känns aningen spretiga, men jag uppskattade den för sin orädda kompromisslöshet. Den är verkligen fräsch och oförutsägbar.

När jag lade ifrån mig boken ville jag bara ha mer. Har verkligen inte denne författare inte gett ut fler romaner sedan 2007? Jag har visserligen läst ett gäng noveller av Håkansson som återfinns i finfina antologi-serien från Eskapix (de har för övrigt rea på sina böcker nu så om du inte köpt tidigare, gör det!) men jag törstade efter mer av samma, längre och blodigare, romaner i Fjärilens stil helt enkelt.

Efter en kvälls googlande upptäckte jag att Håkansson för en tid sedan letade en förläggare för någonting han kallade ”Köttets undergång” (bara titeln vittnar om stordåd), men tyvärr ser verket numera ut att sväva i limbo. Förlaget Vertigo, som tidigare gett ut Fjärilen från Tibet, var inte intresserade av okänd anledning. Duktiga författaren Stewe Sundin har skrivit lite om utkastet till boken i ett blogginlägg från 2011. Så här skriver han; ”Boken kommer revolutionera svensk skräcklitteratur, om den bara släpps lös någon gång”. Visst blir man sugen?

Förhoppningsvis gör CJ comeback som romanförfattare någon gång i framtiden. Jag håller tummarna. Tills dess får jag och vi andra som älskar makabert lemlästande vända oss till Eskapix och denne författares korta noveller istället. Där får han dessutom fint sällskap av andra författartalanger med samma fascination för det blodiga och mörka. I romanform tänker jag fortsätta att leta substitut ett tag till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s