Guldig och fin.
Mitt sjätte DS-köp är ett faktum. Nu låter det kanske idiotiskt att jag lyckats med bedriften att inhandla samma typ av konsol så många gånger men sanningen är den att jag nyligen sålde av de äldre konsolerna i samlingen.
Dessvärre visade det sig att den maskin jag sparade inte fungerade som den skulle utan stängde av sig lite när den själv ville. Men nu med den här nya apparaten bör det väl gå att spela utan att man behöver oroa sig för ofrivilligt avslutade spelsessioner.
Farbror Atlas 
Den där versionen är jävligt läcker. Dock regerar fortfarande originalet.
NuYu: Vad menas? Tjock-DS med skärmar utan ljus? Åh, den där Zeldamodellen är ap-snygg!
Mycket fin.
Själv är jag bara inne på min 3e DS nu.
Redigt fin. Passar bra till kommande Spirit Tracks 🙂
trydling:
Självklart. Bättre knappar och styrkors finns inte. Dessutom är den snyggare än både Lite och DSi. Och på originalet är färgerna mörkare och trevligare, inte lika skrikiga som Lite återger dem. Att jag sedan inte kan lysa upp ett helt rum med den gör ingenting, jag ska ändå bara sitta i min garderob och spela. För övrigt är den dock bättre att spela utomhus med då Lite inte ens kan stänga av ljuset helt och man således inte kan se ett skit på skärmen. Om man inte kör högsta styrkan, kanske. Brorsan får i alla fall hålla sig inne då jag sätter mig med DS:en ute. Lite är helt enkelt sämst. 😀