Ny adress!

prntscrnsida3

Jag har uppenbarligen svårt att komma på bra titlar till mina projekt. Farbror Atlas och Radio Speltorsk. Tentakelmonster. Visst osar det av seriositet? Inte?

Men jag älskar verkligen dessa bläckfisklika väsen. Långa, slingriga tentakler, det oformliga, slemmiga och okända. De symboliserar någonting för mig. Det där jag älskar med fantastik, det gåtfulla och ogreppbara. Tentakelmonster kanske är ett passande namn ändå? Jo, så är det nog.

Farbror Atlas har nämligen fått bläckfiskarmar och förvandlats till ett tentakelmonster, välkommen!

Vad händer med denna blogg då? Inte ett endaste ting! Mina fortsatta bloggäventyr följer du endast på tentakelmonster.se.

”Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig”

En av årets starkaste läsupplevelser för egen del är skräckromanen Dränkt skriven av debutanten Frida Andersson Johansson (min recension av boken kan du läsa här). Jag passade på att ställa några frågor till författaren om läskiga barnböcker, Näcken och uppfriskande feminism.

FridaSvartvitDet har hunnit gå en tid sedan du släppte din debutroman Dränkt. Blev det som du tänkt dig?
Det blev bättre än jag tänkt mig! Jag hade aldrig kunnat drömma om att Dränkt skulle få så fin kritik, eller så mycket uppmärksamhet. Bara att få se den i hyllorna hos de stora bokhandlarna … En liten bok, skriven av en okänd debutant. Väldigt roligt. Särskilt som jag hade ett annat förlag från början (som lade ner hela sin verksamhet från en dag till en annan och lämnade mig och flera andra snopet hängande i luften med våra böcker), som inte alls hade samma ambitioner som mitt nuvarande förlag Stimpla.

Har du lärt dig några nyttiga läxor inför nästa bokrelease?
Den hårda vägen har jag lärt mig att ett förlagavtal inte nödvändigtvis betyder att din bok kommer att bli utgiven. Det kan hända mycket på vägen, och man ska vara väldigt noga med vad man skriver på. Den mjuka vägen har jag lärt mig att det kommer väldigt mycket roligt med att ha gett ut en bok. Som förfrågningar om mässor, workshops och annat spännande.
Nästa gång kommer jag att vara mer beredd på tiden det tar att ”ha” en bok. Det var inte helt lätt att hitta skrivtid förut, men nu är det svårare än någonsin.

Och så har jag insett att målen hela tiden flyttas fram. Från att bli antagen till att få ge ut en bok, till bättre exponering i bokhandeln, kanske en topplista, passera ett visst antal sålda böcker, få ge ut en bok till … Det gäller att klappa sig på axeln för det man faktiskt lyckats med, innan man jagar vidare. Tjoho för mig, jag har baske mig både skrivit och gett ut en bok!

När jag skrev om din roman på min blogg hävdade jag att det just nu svämmar över av svenska sagoväsen i vår popkultur och litteratur, och var därför aningen skeptiskt inställd till Dränkt. Men jag ändrade snabbt åsikt efter att tagit del av din historia. När du skapade mytologin och varelserna för din bok hur gick du tillväga?
Det växte fram, ur en blandning av sådant jag redan hade i huvudet och nya saker jag läste, tog reda på och fantiserade ihop. Den klassiska bilden av Näcken som en yngling som spelar fiol i en fors var den första jag hade, men jag ville placera den i modern tid och smälta ihop den med andra bilder, och den förmodat ursprungliga betydelsen av ordet näck som jag snubblade över. Sen lånade jag en utseendedetalj från Bulgakovs Mästaren och Margarita, bara för att det är en bok jag gillar.

Och jag ville förklara de fantastiska inslagen med evolution, snarare än religion. Läste på om istid, landhöjning och så vidare. Av en slump såg jag en villa med tillhörande däckfirma till salu på Hemnet och började fantisera kring den. Och så där höll det på. Så småningom blev det inte Näcken som fick huvudrollen, utan Unn. Och slutet kom som en överraskning för både mig och henne, kan man säga. Det var ganska sent jag kom underfund med Näckens verkliga motiv.

dränkt_stimplaJag snappade upp vissa drag av uppfriskande feministisk propaganda, detta tillsammans med vardagsstressen som numera präglar våra liv. Två saker som speglar dagens samhälle och oss som personer. Hur mycket av Frida ser vi i Dränkts huvudperson Unn?
Det gläder mig. Både att du snappade upp det och att du fann det uppfriskande. Jag önskar att jag motionerade (och gick på krogen) så mycket som Unn. Men även om vi råkar bo i Segeltorp båda två så lever vi – tack och lov får man säga med tanke på vad Unn har varit med om och råkar ut för – helt olika liv.

Det vi har gemensamt är att vi är lika irriterade på bristen på bussinformation i Fruängen, lika förtjusta i Blair Witch Project och vi kollar båda Facebook innan vi går upp på morgonen. Jag sympatiserar med många av Unns åsikter, även om hon går ingång mycket hetsigare än jag och är mer uttalad och målinriktad. Och när jag var i Unns ålder jobbade jag också larvigt sent många kvällar, något som även många av mina tjejkompisar gjorde på sina respektive jobb, duktiga som vi var. Både jag och Unn är dessutom rätt bra på att fantisera ihop saker som kan tänkas dölja sig i mörkret …

Finns det en förhoppning om att återbesöka den svenska folktron i framtiden eller är du klar med det nu?
Gärna återbesök! Jag tycker det är roligt att vampyrer och zombies får konkurrens, och skönlitteratur kan vara ett sätt att bevara gamla sägner som annars glöms bort. Men ska jag skriva mer i den kategorin ska det vara för att rätt historia dyker upp. Jag vill inte krysta fram nåt och slänga in några tomtar bara för att det förväntas att det är så Dränkt ska följas upp. Då skriver jag hellre nåt annat.

Du skriver just nu på en bok för barn. Hur går det att byta skrivprojekt från läbbig skräckroman till (vad jag antar) inte fullt så läbbig barnbok?
Ha ha, den blir nog ganska läskig den med. Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig. Och Drömfångaren som den handlar om är inte att leka med. Men ”total body count” blir definitivt lägre, och det blir mer humoristiskt (även om jag personligen tycker att det är en hel del humor i Dränkt också.) Det svåraste är att lägga sig på en bra nivå, så att det varken blir för avancerat eller för barnsligt. Jag har till exempel en känsla av att en barnbok ska vara något mindre gestaltad, och lite mer uttalad, för att inte bli för svårtillgänglig. Tanken är att den ska passa för barn mellan nio och tolv, men det är inte säkert att det blir så i slutändan.

Vad händer Efter barnboken? Har du fler romaner som ruvar i byrålådan eller skriver du på ett nytt manus i detta nu?
Jag har påbörjat och skrotat två vuxenmanus och halvt om halvt börjat skriva om ett gammalt manus från byrålådan utan att det tagit riktig fart. Men så, bara här om veckan, var jag på museum med barnen och såg någonting spännande. Det är för tidigt att säga, men jag har en bra känsla och det finns en chans att det är idén jag har gått och väntat på. Även den har viss anknytning till vatten. Jag blir faktiskt uppspelt bara av att nämna den här. Det måste väl vara ett bra tecken? Lagom till bokmässan i september kommer antologin I skuldens skugga ut på Litet förlag, till förmån för stiftelsen Min stora dag. Mitt bidrag utgår från en känd saga men vrider på skuldbegreppet. Vi är ett helt gäng som är med, och bland dragarnamnen finns stjärnor som Viveca Sten, Linda Olsson, Arne Dahl och Lars Wilderäng. Det är nästan så man blir mallig.

Fridas blogg Manuskt kan du läsa här.
Dränkt är utgiven av Stimpla Publishing.

Mina tankar om årets E3

e3ms2015

Betyg för Microsoft: 7
Stabilt och självsäkert. Inga stora överraskningar men ändå en del nytt intressant innehåll. Givna titlar som Halo 5: Guardians, Rise of Tomb Raider och Gears 4 visades upp. Kul med nya IP:n som Sea of Thieves och Recore också.

Personliga höjdpunkter:
Recore – blev nyfiken på detta trots endast cgi-trailer.
Ashen – atmosfäriskt indielir med finfin grafisk stil.
Xbox One får bakåtkompabilitet med 360.

Bottennapp:
Inget Quantum Break i år?
Vart höll Quantic Dream hus?

e3sony15

Betyg för Sony: 9
Massvis med efterlängtade utannonseringar med den heliga treenigheten The Last Guardian, Shenmue 3 och Final Fantasy 7 Remake i täten. Mest spännande var ändå Horizon: Zero Dawn, med kvinnlig protagonist som har ihjäl robotdinosaurier i underlig framtidsdystopi. Uncharted 4 ser ut som tidigare spel i serien men snyggare. Sonys bästa mässa på många år? Troligen.

Personliga höjdpunkter:
Horizon: Zero Dawn – årets bästa nya IP?
Dreams – flummigt men intressant koncept.
The Last Guardian – tillbaka från de döda, ser fortsatt myspysigt ut.

Bottennapp:
Vart var PS Vita?
Inget nytt om lovande Rime?

nintendo-digital-event-e3-2015-satoru-iwata-muc3b1eco-viendo-platanos-1200x675

Betyg för Nintendo: 4
En medioker föreställning (trots mupparna!) från Nintendo i år. Helt klart är att Wii U är övergiven nu. Nya Star Fox ser ut som ett hafsjobb med ful grafik och oinspirerat gameplay och kommande Zelda verkar bli konsolens sista ordentliga storspel. På 3DS såg det lite bättre ut med nytt co-op-Zelda och Mario & Luigi: Paper Jam. Däremot var det nya Metroid-spelet ett hån mot alla Metroid-fans.

Personliga höjdpunkter:
The Legend of Zelda: Triforce Heroes – verkar bli ett Four Swords med online-co-op = bra!
Mario & Luigi: Paper Jam – är svag för den här serien och detta tillägg ser lovande ut.

Bottennapp:
Metroid Prime: Federation Force – ett slag i ansiktet på alla som väntat på ett ”riktigt” spel i serien.
Star Fox Zero – såg bara dassigt och gammalt ut.
Varför var Retro Studios inte närvarande?
Inte ens en yttepytteliten titt på Wii U-Zelda?

Övriga höjdpunkter från mässan:
Unravel, Fallout 4, South Park: The Fractured but Whole, Mirror’s Edge: Catalyst, Firewatch

Sammanfattning:
Efter den första dagen av presskonferenser och feta avslöjanden var jag redo att höja mässan till den bästa på många år, och det kanske den fortfarande kan vara, men efter den andra dagen med ett blekt Nintendo känns det inte lika självklart längre. Microsoft gjorde en bra insats, Nintendo hade som sagt ett skruttigt mellanår, medan Sony fullständigt dominerade. Kul E3 överlag med ett par överraskande utannonseringar jag verkligen inte såg komma på en mils avstånd.

Bra E3-länkar:
Polygon har sammanställt presentationer på några få minuter styck för Bethesda, Microsoft, EA, Ubisoft, Sony, Nintendo och Square Enix.

Pepptoppen i juni

Sense8
Jag tyckte Matrix-syskonens senaste, Cloud Atlas, var en suverän film. Uppenbarligen verkar jag vara rätt ensam om det. Hur som helst verkar deras kommande Netflix-serie gå i lite samma stil. Sammankopplade karaktärer med olika ursprung och med radikalt annorlunda liv. Tror det blir en höjdare.
Var: Netflix
När: 5 juni


Jurassic World
Är tveksamt inställd till denna. Jag som många andra var eld och lågor när den första Jurassic Park anlände på biograferna för drygt tjugo år sen, men jag tycker inte den har åldrats så väl, och det här ser ut som en i raden av alla påkostade actionrullar utan hjärta. Jag hoppas mina föraningar är helt uppåt väggarna.
Var: Bio
När: 12 juni


Dark Matter
Science fiction-serie som bygger på en serietidningsförlaga. Allt som utspelar sig på ett rymdskepp måste per automatik kollas upp om du frågar mig. Kan bli både toppen och pannkaka.
Var: Syfy
När: 12 juni


Stormvinge omslag FINISH CS5 v2.inddStormvinge
Oskar Källners nya roman om flygande hästar (?). Jag läser sällan ungdomsböcker men den här, efter en hel del efterforskning och utfrågning av Oskar själv, verkar oerhört lovande. Som Den svarta hingsten i science fiction-miljö sägs det. Superintressant koncept!
Var: Fafner Förlag
När: 14 juni


Fantastic Four
Jag älskade regissören Josh Tranks tidigare film Chronicle och uppskattar att han verkar kunna ta tuffa beslut och försöker göra något nytt med varumärket. Michael B. Jordan som Johnny Storm, en gigantisk The Thing, som jag har svårt att tro att vi får se springa omkring skyddad av en kappa, och en mycket mörkare ton än i de tidigare filmerna. Klart man blir nyfiken i en strut!
Var: Bio
När: 19 juni


True Detective
Första säsongen var enastående med flertalet helt magiska scener. Det här ser inte riktigt lika tilltalande ut på förhand. Opassande skådisar, det skvallras på förhand om brist på övernaturlig mytologisk känsla och återigen ett par tuffa gubbar i huvudrollen. Börjar redan bli lite tröttsamt. Jag blir gärna motbevisad.
Var: HBO
När: 21 juni


Batman: Arkham Knight
Rocksteadys två första Batman-spel är utmärkta actionäventyr, det senaste spelet i serien ser ut att kunna bli ännu bättre. Mer fokus på fordon och fler spelbara karaktärer denna gång. Denna generations konsoler börjar så sakteliga få en rad intressanta måste ha-titlar nu. Det var på tiden.
Var: PS4, XBO, PC
När: 23 juni


vadgordinabarnVad gör dina barn när du sover?
Jag läste aldrig klart Mikaels Strömbergs roman Vätten men jag gillade den halvvägs in, lyckades nämligen glömma den i sommarstugan när vi bommade igen för sommaren, och har sen dess inte fått tummen ur att ta upp den igen. Men har bestämt att det får bli en av årets sommarböcker att ta sig an. Den och kanske också hans nya, Vad gör dina barn när du sover? Jag tror bannemig det! Skräckromaner med läbbiga barn slår aldrig fel!
Var: Eskapix Press
När: 27 juni

En titt på Swedish Zombie

Ur askan av Epok, som numera är ett imprint under flaggen Undrentide, reste sig nyligen Swedish Zombie. Ett förlag som hämtat sitt namn från en utmärkt, men numera nedlagd blogg. Bakom spakarna sitter Jonny Berg och Erik Horned. Förlaget ger ut skräck och mörk science fiction. Hittills har det blivit ett gäng e-noveller och de är i nuläget aktuella med antologin 13 svarta sagor. I höst kommer romanen Skönheten av Christian Johansson. Jag har tittat närmare på tre av Swedish Zombies novellsläpp.

Under hennes hud av Lova Lovén är en novell som fick mig att känna mig illa till mods, precis som det ska vara. Två systrar, där lillasystern Estelle är… ja, annorlunda. Jenny, den äldre systern börjar ana oråd. Vad är det som börjar hända med hennes syster? Kusligt och spännande med fin välavvägd känsla. En subtil och läckert berättad skräcknovell.

I Rent-A-Claus tar Johan Ring fenomenet tomteskräck till nya nivåer. Julen närmar sig för familjefadern Henrik. Med åren har det blivit svårare och svårare att hitta en tomte till julafton. Men några dagar innan jul råkar Henrik se en annons uppsatt av ett företag som, tro det eller ej, specialiserar sig på just tomteuthyrning. Men är det så vettigt att släppa in en främling i ens hus bara så där? Ruggig avslutning på denna som fick mig att rycka till. Påminn mig om att aldrig anlita ”ett tomteproffs” till julafton…

Pupillen, återigen en novell av Lova Lovén. Denna utforskar ett ovanligt perspektiv. Massören Anna är blind. Men med sin känsel och hörsel kan hon ta in mer än de flesta. När hon får besök av en högst ovanlig kund kommer hennes sinnen till användning, men kanske inte på bästa sätt. Lovén utnyttjar huvudpersonens oförmåga att se till något intressant. Det är en målande novell som tar mig in i karaktärerna på ett ovanligt sätt. En suggestiv och läskigt klaustrofobisk berättelse.

Novellerna och antologin 13 svarta sagor hittar du på Swedish Zombies hemsida.

Rapport maj 2015

kungfury

Bok:
Fyra minuter

Film:
Thor: The Dark World
Captain America: The First Avenger
Stoker

TV:
Spawn Säsong 1
Grace and Frankie Säsong 1
The Flash Säsong 1
Stargate Universe Säsong 1

Spel:
Never Alone

Novell:
Pupillen – Lova Lovén

Kortfilm:
State Zero
Kung Fury

Kommentar:
Lässvackan fortsätter. Bara en ynka bok denna månaden, men å andra sidan en sjukt bra sådan! Mer tv istället. Netflix-serien Grace and Frankie överraskade med värme och komik, den animerade HBO-adaptionen av Spawn visade sig var medioker (trots mina aningen mer klädsamma minnen av den) och den första säsongen av Stargate Universe levererade välgjord, men inte en helt fläckfri rymdopera. Mer om den när jag sett klart hela serien.

Never Alone visade sig vara ett ovanligt lärorikt plattformspusselspel. Med hjälp av videosnuttar som man låser upp i spelet lär man sig mer om Alaskas urinvånare och deras folktro. Sjukt intressant! Såg om Thor: The Dark World och första Captain America också. Fortfarande skoj och sevärda Marvel-adoptioner men Stoker blev ändå filmhöjdpunkten denna månaden. Från Oldboy-regissören Chan-wook Park. Underlig och obehaglig. Se den om du inte redan gjort det! De svenska kortfilmerna State Zero och Kung Fury babblar jag om i kommande avsnitt av Farfarsparadoxen.

Statistik 2015:
Film: 22
Kortfilm: 2
TV: 16
Böcker: 9
Noveller: 4
Serieromaner: 1
Spel: 6

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars
Rapport april

Farfarsparadoxen om superhjälte-tv och ett postapokalyptiskt Stockholm

Supergirl-TV

Ännu mer superhjältar detta avsnitt! Vi pratar trikåklädda gubbar och gummor på tv där bland annat Supergirl, Legends of Tomorrow och Netflix stora Marvel-satsning diskuteras. När blir det för mycket? Vi pratar också om Oskars kommande bok Stormvinge, dessutom klurar vi på målgruppstänk, young adult-genren och ålderskategorier. Avslutar gör vi med en kortfilmscirkel om den svenska postapokalypsrullen State Zero.

Lyssna via hemsidan
Ladda ner direkt
Itunes
RSS

The Flash – säsongsfinalen

Flash-header

Det har hunnit gå en vecka sedan den rafflande säsongsfinalen och det är dags för en utvärdering. Jag har under upprepade gånger hävdat att The Flash varit en skön kontrast till Arrow, där sistnämnda försökt sig på en mörkare ton, medan The Flash lockat med en lättsammare känsla. Det är delvis sant men samtidigt har serien spätt på med mer mörka inslag allt eftersom säsongen pågått. Allt är inte bara feel good-underhållning, här finns en del djup också, med karaktärer som tvingas till svåra val som visar sig få omvälvande konsekvenser.

Nu följer ett gäng spoilers, läs vidare på egen risk.

Läs mer

Vi poddar vidare om Batman

batman-art

Poddtips! Andra delen av Farfarsparadoxens Batman-special är här.

Som om den mörke riddaren inte vore mörk nog. I det andra avsnittet av vår Batman-special går vi in på de riktigt brutala serienumren. Hur vi som barn läste A Death in the Family, där Jokern slår ihjäl Robin med en kofot! Om The Killing Joke där Jokern skjuter en försvarslös Barbara Gordon så svårt att hon blir förlamad, och om Batmans reaktion och ansvar i all denna död.

Vi har också läst uppföljaren till Frank Millers The Dark Knight Returns, så fint kallad The Dark Knight Strikes Again (Eller DK2 helt kort). Slutligen dyker vi lite djupare i Arkham-spelen och funderar på om det kanske inte är där, i spelens värld, som de bästa representationerna av Batmanuniversumets karaktärer ändå finns.

Lyssna via hemsidan
Ladda ner direkt
Itunes
RSS

Efterlängtad tv 2015 – Del 5

legends-of-tomorrow_0
Legends of Tomorrow

Dags att fylla på listan för nya kommande tv-serier. I dagarna har ett gäng nya intressanta serier utannonserats som jag inte tidigare hade nys om.

Between (Netflix)
Den här utannonseringen tog mig på sängen. En ny mysterieserie på Netflix som ska visas redan den här månaden. Ett virus utplånar näst intill varenda invånare i en liten amerikansk småstad, endast de som inte fyllt 22 år överlever. Konceptet låter lite krystat men jag är nyfiken. En trailer finnes.

Legends of Tomorrow (CW)
Det här är alltså det beryktade spinoff-projektet från CW. Med karaktärer från The Flash och Arrow hoppas DC och CW göra en superhjälte-mashup i samma anda som Marvel har gjort med Avengers. Jag är inget fan av crossover-avsnitten från The Flash och Arrow, de brukar i regel bara vara pajiga crowd-pleasers, men det här ser ändå avslappnat och underhållande ut. Kan eventuellt glida över till 2016, inte klart med sändningsperiod än. Här är den nysläppta trailern.

Minority Report (Fox)
Den här serien kände jag förvisso till tidigare men nu har Fox släppt en trailer och genast hoppade den upp några pinnhål på pepp-stegen. Det ser faktiskt oväntat bra ut och verkar kunna bli en stabil spinoff på Tom Cruise-rullen med samma namn. Här hittar du trailern.

Alla ”Efterlängtad tv 2015″ samlas under denna tagg.