Det var nio år sedan Guybrush Threepwood senast sågs i, vad många anser vara bottennappet i serien, The Escape From Monkey Island. Men nu har det blivit dags för revanch i Telltale Games nytolkning, Tales of Monkey Island, och det första kapitlet, Launch of the Screaming Narwhal. I fem månader framöver kommer vi bli matade med lika många nya delar av den helrenoverade serien.
Det hela börjar på klassiskt manér med en tillfångatagen Elaine, zombiepiraten LeChuck och den tilltänkta räddaren i nöden, Guybrush. Den inledande delen spelar på nostalgisträngarna men lyckas inte riktigt leva upp till mina högt ställda förväntningar och akten mest känns instängd och begränsad. Men det hela tar snart fart så fort man hamnar på den ö där resterande del av kapitlet utspelar sig. Här ploppar nya karaktärer upp bakom varje hörn och även om inte alla känns helt klockrena så fattade jag direkt tycke för den minst sagt speciella doktorn som håller till i ett hus högst upp på ön. Jag ser stor potential i honom och hoppas att han fortsätter utvecklas under de kommande episoderna. Om han nu återvänder vill säga.
Förutom humorn och inramningen har alltid pusselmomenten utgjort en viktig del i de tidigare spelen. Så även här givetvis. Många av dem är väldigt finurliga men aldrig direkt superkluriga. Det är för mig ett lyckat tillvägagångssätt eftersom jag inte uppskattar att köra fast en längre period med den här typen av problemlösande men förmodligen finns det personer som önskat sig svårare pussel än vad vi bjuds på här. Styrningen är något annat som har kritiserats men är enligt min mening relativt enkel så fort man vänjer sig vid den. Det är inte den traditionella peka och klicka-kontrollen men så gott som. Man håller inne musknappen samt pekar åt det håll man vill gå. Det går även bra att använda sig av piltangenterna. Att interagera med föremål fungerar på samma sätt det alltid gjort när det gäller genren.
Kontentan av det hela är att jag fullkomligt älskar det första kapitlet av den nya Monkey Island-sagan. Det finns små saker att jobba med inför kommande episoder men samtidigt har Telltales överträffat sig själva på många sätt. Även om serien fortfarande inte riktigt hämtat sig grafikmässigt från det senaste spelet i serien så har det åtminstone närmat sig den härliga designen från The Curse of Monkey Island, det tredje spelet, som enligt de flesta är överlägset snyggast. Men förutom det estetiska så har det som gjort tidigare delar bra bevarats på ett förträffligt sätt. Humorn som är en av grundstommarna och ett ovärderligt arv från de tidigare delarna återfinns här intakt och levererar fortfarande många skrattframkallande, dråpliga situationer.
Att behöva vänta en hel månad på nästa kapitel känns sadistiskt jobbigt. Jag ser fram emot att spela nästa del och har förhoppningar om att de övriga episoderna fortsätter i samma sköna stil.
Ett underbart spel.
Den enda kritiken jag har är att jag vill ha bättre styrning, jag gillade den gamla klassiska styrningen mycket bättre, även om WASD-tangenterna funkar relativt bra.
Ser mycket fram emot Ep2.