Jag var inte så värst förtjust i Alien Hominid. Inte för att det på nåt sätt var dåligt och presentationen var ju lysande men det finns spel som gör genren mycket bättre. Men när The Behemoth nu gör Castle Crashers finns det ett par saker som gör mig mer intresserad av det spelet:
1. 4 spelare i co-op!
2. Riddare och monster äger utomjordingar och agenter.
3. 2 års utvecklingstid!
För att stilla suget en smula, spana in spinoffen kallad – Castle Crashers: The Beard, ett riktigt skönt flashspel.
Super Street Fighter II Turbo HD Remix Plattform: PSN & XBLA Utvecklare:Capcom
SSF2THDR på hypeskalan:
Jag har hunnit spela betan som släpptes häromdan en del nu och jag är väl inte lika superhypad på spelet efter det faktiskt. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag hade skruvat upp förväntningarna så högt inför den här versionen. Betan infriar ju egentligen allt man kunde väntat sig – ett snuskigt välpolerat klassiskt fightinglir helt enkelt. Men jag hade nog bara förväntat mig nåt mer. Lite nya animationer, någon ny karaktär, ett nytt spelläge eller nåt som gjort mig lite överraskad åtminstone.
I vilket fall. HD-versionen av Street Fighter II är ändå en solklar hemladdning när det släpps. Det är förmodligen den bästa varianten av ett redan suveränt spel och lär fortfarande vara den mest välbalanserade fightingen någonsin.
Mega Man: Powered Up är verkligen en suverän remake som får mig att törsta efter mer. Det enda minuset jag kan se är den så kallade Nes-versionen som medföljer. Jag hade hellre sett att man slängt med originalspelet precis i samma utförande som förr istället för denna uppfräschade variant. Men det är petitesser i sammanhanget. Powered Up är förmodligen ett av de bästa spelen jag fått äran att uppleva på min PSP.
Yay! En dag för tidigt (det släpps egentligen i morgon) hälsade nästa del i 2K Sports tennis-serie på i min brevlåda. Efter ett par matcher kan jag konstatera att:
1. Det är fortfarande svårare och mindre arkadbetonat än största konkurrenten Virtua Tennis.
2. Publiken är fortfarande lika stentrist och ger sällan mer ljud ifrån sig än en surrande humla.
3. Det nya svingsystemet är till en början lurigt men ger en större tillfredställelse än tidigare när den väl sitter.
4. Yes, det är bättre än föregångarna och dvs ett suveränt tennislir.
Anlände redan igår men inte hunnit testa förrän precis nyss. Fyra bossar avverkade och en skön känsla av välbehag sitter kvar. Ibland räcker det med ett hjärndött spelupplägg och en blå liten smurfrobot med vattenskalle för att få mig på glatt humör efter en pissig dag på jobbet.
Siren: Blood Curse Plattform: PSN Utvecklare: Team 17
Siren: Blood Curse på hypeskalan:
Episodindelade spelupplevelser är hett numera. Men Blood Curse tar det hela ett steg längre. Förutom att det kommer att släppas i fyra omgångar, tre episoder per gång så närmar sig det nya Siren en tv-serie på många sätt. Varje episod avslutas med en traditionell cliffhanger, man slungas mellan de olika huvudpersonerna och inför varje ny del så får man också en kort resumé.
Vi snackar fortfarande skräckspel och återigen tar spelet plats i den japanska byn – Hanuda. Funktionen där man kan se genom de zombieliknande invånarnas ögon återfinns även här och det Silent Hill-doftande upplägget är intakt. Vad som känns mer tveksamt är längden på de olika episoderna. Den första delen ska enligt rapporter klocka in på en kvart och de efterföljande delarna i den första omgången mellan en halvtimme till en timme. Det återstår att se om det hela känns tillräckligt prisvärt.
Eternity´s Child Plattform: WiiWare Utvecklare: Luc Bernard
Eternity´s Child på hypeskalan:
Ett plattformslir med übersköna handmålade pixlar. Det duger rätt gott för egen del. De två ingredienser jag är mest svag för, plattform + läcker 2D. Filmen nedan skvallrar visserligen om ett rätt ordinärt äventyrsskuttande men med tanke på vad jag redan nämnt så hamnar det ändå på en hedrande nionde plats på listan.
Nytt påfund = ny lista. Åtminstone när det gäller mitt fall. Jag gillar listor helt enkelt. Den här gången tänkte jag i en följetång lista de spel jag anser vara mest spännande till de olika nedladdningstjänsterna.
#10:
The Dishwasher: Dead Samurai
Plattform: XBLA Utvecklare: Ska Studios
The Dishwasher: Dead Samuari på hypeskalan:
Spelet såg dagens ljus i samband med utannonseringen av Microsofts community och utvecklingsplattform – XNA, och blev snabbt favoriten bland övriga i de flesta fall märkbart sämre skapelser.
The Dishwasher är i grund och botten ett simpelt sidoscrollande beat ´em up med ett par småsaker som får det att sticka ut. Till att börja med ser det löjligt läckert ut. Storyn berättas med hjälp av små seriestrippar och det är också något som smittat av sig när det gäller de spelbara delarna. Grafiken ser ut att vara framställd av blyerts och tusch medan blodet likt filmer som Sin City är det enda som tydligt markeras med färg av kulören röd. Vansinnigt läckert blir det i alla fall.
Fiendegalleriet är varierat med bland annat hemliga agenter, demoner och galna robotar som gör allt för att dräpa spelets hjälte. De olika knappkombinationerna som finns att tillgå för att på råast möjliga sätt ta livet av sina fiender är imponerande. I den nya trailern här nedan kan man dessutom skymta en spelsekvens med en gitarr inkluderad. Hur detta kommer att passa in återstår att se. Nämnde jag att det innehåller co-op-läge? Mycket att gotta sig åt med andra ord.
De som bryr sig om Gwellmyns och min lilla spelduell kanske märkt att det gått lite trögt för min egen del. Jag har inte klarat ett spel sedan i maj och nu har Gwellmyn faktiskt gått ikapp. Ställningen är numera 13-13. En stor del till Gwellmyns kvittering beror förmodligen på att den härmapan införskaffat sig den första säsongen av Sam & Max och i ett raskt tempo avverkat episod efter episod.
Men det ska bli ändring på det.
För det första har jag idag lyckats nå fram till slutbossen i Ninja Gaiden Dragon Sword som jag nött ett tag. Förmodligen är den slaktad och begraven senare ikväll. Jag har också plockat fram ett par gamla godingar som jag tänkt att köra igenom igen. Först ut av dessa blir det ett av de mest underskattade spelen någonsin – Metroid Zero Mission. Visst, det är lite i kortaste laget men satan vad bra det är. Det här blir sjätte gången jag spelar igenom det.
SuperPlay.se blev igår totalrenoverad. Efter den sirapsega äldre sajten var det skönt att finna en märkbar förändring i snabbhet och utseende. Designen går i samma stil som tidningens och även om jag finner den lite rörig så är det ändå en klar förbättring. Till nyheterna hör bland annat recensions- och artikeldelen. Jag finner dessutom att bloggaktiviteten ryckt upp sig. Naseer Alkhouri och Michael Gill har båda flyttat in sina respektiva bloggar på sidan. Om det är bestående eller ej lär märkas av inom kort.
Även om jag förmodligen fortsättningsvis kommer att fortsätta hänga mest på Loading så lär jag besöka Super Play.se mer frekvent efter uppdateringen.
I säsongsavslutningen bjuder vi inte bara på en utan två superfräcka utvecklarintervjuer. Först ut är Fredrik Erlandsson och Simon Flesser som båda jobbar på Southend Interactive där de utvecklar spelet ilomilo. Näst på tur står Eskil Steenberg som gör återbesök i programmet och berättar om sitt eget spel Love. Vi snackar som vanligt om spelen [...] […]
Tobias Jensen har vi inte hört av sedan sommarlovet, och det är allt synd och skam. Så nu är det dags igen! Spelåret börjar närma sig sitt slut, men det innebär inte att det saknas massa feta spel att prata om. Som till exempel Assassin’s Creed 2, Just Cause 2 och Band Hero. Herrarna finner [...]
Den här veckan får vi främmat av inte bara en gäst utan två. Jonas Högberg gör återbesök medan Johan Henriksson förlorar sin podcastoskuld. Vad herrarna har gemensamt är den nylanserade indiebloggen Ludus Obscura och ambitionerna bakom avslöjas. Johan berättar också om sin omtumlande karriär som spelskribent. Det blir utöver det mycket indiefokus både i form […]
Senaste kommentarer