Avklarat-listan

Jag förmodar att de som besöker den här bloggen från och till har lagt märke till min lilla lista till höger kallad – Avklarat 2008. I vilket fall så börjar den fyllas på med ett gäng spel som jag lyckats att ta mig igenom och om man inte tycker några av indiespelen riktigt hör hemma där så – fuck off! Det är min lista, okej?  ;)

Jag har faktiskt ett par delmål med den där listan. För det första så hoppas jag att den inspirerar mig att ta mig igenom spel som ligger oavklarade trots fantastiska kvaliteér och för det andra, visa mig duktig inför er läsare. En lista med bara ett par ynka spel avklarade skulle kännas lite futtigt och det hela skulle bli lite pinsamt, men det har i alla fall börjat bra.

Som synes har det blivit ett par äldre spel i form av Castlevania: Symphony of the Night och Streets of Rage 2. Spel som jag längtat efter att få klara men försakat av olika anledningar. Det känns faktiskt bra att trevliga spel får upplevas från start till mål istället för att överges någonstans mitt i. Dessutom är känslan av att klara ett spel väldigt behaglig. Man känner sig duktig. Jag gillar att känna mig duktig.

Det finns dessutom några ”äldre” spel jag har tänkt att klara under 2008, Castlevania: SOTN var ett av dem. Metroid Prime 3: Corruption, Half-Life 2 och Mass Effect är några till som jag tycker är värda att spela igenom. Men förmodligen blir det helt andra spel som jag kommer att fastna för och lyckas varva. Men de nyss nämnda har första prioritet på grund av att de verkligen är skitbra spel allihop.

Så det är lite av tanken bakom listan. Sen vore det en skön bonus om jag lyckas klå Gwellmyn och hans lista över sina avklarade spel.

Karoshi 2.0 släppt!

Yay!

Uppföljaren på det absolut roligaste indiespelet 2008 har dykt upp för hemtankning. Det är fortfarande den geniala idén – att begå självmord, för att ta sig vidare som är grundtanken med det hela och Karoshi 2.0 har dessutom tuffat till sig en aning om man jämför med originalet. Pusselmomenten är både klurigare och smartare än sist. De är framförallt helt jävla vrickade emellanåt. Bara postiva detaljer med andra ord.

Vad som är nytt i tvåan är en inbakad Level Editor, en medföljande speedrun på originalspelet, avsaknad av de störiga blodstänken vid sidorna samt valbar musik. Jag har inte kommit så långt men jag siktar på att ta mig igenom spelet ikväll. Förhoppningsvis bjuder uppföljaren också den på en totalt urflippad slutboss.

Tanka hem här

Läs mer om spelet här

EDIT: Sådär. Då var det avklarat. Uppföljaren visade sig vara ännu bättre och sjukare än ettan. En del sanslösa lösningar på klurigheterna minst sagt. Det är kanske inte det bästa spelet jag spelat i år men definitivt det roligaste. Dessutom är den avslutande delen helt galen. Om du tyckte att originalet avslutades på ett udda sätt vänta tills du ser tvåans upplösning.