Några enkla steg för en lyckad söndagseftermiddag:
1. Tryck på den här länken
2. Spela flashversionen av Loco Roco
3. Enjoy!
Svammel om spel och annat trams
Några enkla steg för en lyckad söndagseftermiddag:
1. Tryck på den här länken
2. Spela flashversionen av Loco Roco
3. Enjoy!
Okej, jag vet. Jag lovade att jag endast skulle hålla mig till spel i denna blogg men nu går det liksom inte längre. Jag menar, helvete! Ghost Rider trailern har äntligen hittat ut på nätet! Självklart ser det super-mega-jätte-animerat ut men åtminstone jag blir likt Ghost Rider själv, eld och lågor över att min barndomsfavorit i Marvel-universumet är på väg till vita duken.
Jag är övertygad om att den kommer floppa men skitsamma, detta ska ses hur kass den än må vara!
Jag missade totalt The Longest Journey (eller Den Längsta Resan som det översattes till här), dvs föregångaren till Dreamfall. Och efter att ha läst lite intryck av spelet så verkar det vara ett suveränt alster äventyrspel enligt de flesta. Uppföljarens vitsord har varit ännu fler så glad i hågen och jävligt förväntansfull passade jag på att ta reda på om det verkligen fanns någon substans i dessa påståenden när jag i helgen helt ägnade min uppmärksamhet åt min svarta krysslåda och detta äventyr.
Något som jag snabbt noterade var handlingen och berättartekniken som vida överträffar det mesta i spelväg. Historien om den apatiska tjejen Zoe berättas på ett behagligt och spännande sätt med en del överraskande inslag som mystiska hjälp-meddelanden samt plötsliga försvinnanden. Man undrar hela tiden vad som ska hända härnäst och trots i vissa fall onödigt lång dialog så är Dreamfall storymässigt en pärla. För ovanlighetens skull känner man för karaktärerna tack vare den smarta dialogen. För min egen del kunde de visserligen varit visuellt sett bättre återgivna. Försöket till den överdrivet mänskliga animeringen lämnar mer att önska dessvärre. Miljöerna håller däremot hög klass av vad jag hitills fått erfara.
Några timmar in i spelet konstaterar jag glatt att Dreamfall levererar högklassig underhållning för en äventyrsfantast. Några saker drar dock ner intrycken. Fajtingsekvenserna är bara pinsamma. För det första känns de rejält ihopslafsade och för de andra är de skit-tråkiga att spela. Det känns lite fegt av norska Funcom att implantera något sådant i ett spel av den här kalibern. Införandet av slagsmålsmomenten skvallrar om att detta är något utvecklarna tror att spelare vill ska vara med i var och vart annat spel numera. I detta fall på bekostnad av ett dåligt genomfört jobb med just den delen tyvärr. Men detta är också ett av de få saker som jag än så länge kan klaga på.
Dreamfall verkar oförskämt bra tills nu.
Kommer ni ihåg skaparen av Nintendo ON-filmen? Den där med Virtual Reality-hjälmen ni vet. Nu är han i vilket fall tillbaka med ännu en skum film. Den här är faktiskt ännu underligare. Vill man så kan man plocka fram sax och papper om det nu skulle underlätta.
Själv fattar jag ingenting av detta. Om någon vill förklara så varsågod.
Gillar du spelmusik?
Då gör du så här: besök den här sidan. Tanka hem - Bitpop? Vol. 2. Njut.
Svårare är det inte.
Tja, Brainage lär väl inte göra alla överdrivet uppspelta kan jag tänka mig. Gränsnittet är bland det fulaste jag sett, de olika övningarna är alldeles för få och det är knappast ett spel man kan lira mer än ett par minuter om dagen. Trots detta har det blivit lite av en drog för min egen del. Främst tack vare det inbyggda Sudokut. Jag har tom börjat att smyga med korsordsbilagorna när jag köper kvällstidningar endast för dessa Sudoku-kryss. Allt detta tack vare Brainage.
Resterande delar i spelet är långt ifrån lika fantastiska. Matteproblemen återvände jag ständigt till den första veckan för att förbättra mina resultat. Men efter tag försvann suget och numera är det nåt jag snabbt hoppar över för att genast lösa Sudoku istället. De övningar där minnet spelar en väsentlig del gick fetbort från första början. Mitt minne är jämförbart med en guldfisks skulle jag tro. Jakten på fina resultat slutade med andra ord ganska tvärt. Visserligen hann jag att nå den fullt respektabla hjärnåldern – 28 på den inledande veckan vilket ansågs bra enligt spelets så kallade doktor, gestaltat av ett ovanligt fult animerat och grovhugget polygon-huvud.
Men det är liksom skit samma nu. Jag har spelat Brainage återkommande över en hel månad. Och det vill jag lova är ett gott betyg. Vanligtvis brukar ett spel räcka högst en vecka innan jag tröttnar och trånar efter nåt nytt att avverka. Brainage ger mig en dos av självbelåtenhet varje dag i form av ännu ett löst Sudoku. I bland kan en sån enkel liten sak räcka.
Denna text är allt som numera pryder sidan:
"Spel2.se var världens bästa spelsajt. När vi på konceptnivå planerade projektet för ett år sedan var idéerna och skribenterna av den kaliber som verkligen hade kunnat förändra branschen. Vi hade den perfekta spelsajten i våra hjärnor.
Någonstans på vägen glömde vi bort en detalj. Tid.
Vi har inte längre tid. Vi ska bli pappor."
Trist men sant. I mina ögon var Spel2.se en av de bästa spelsidorna som existerade på nätet. Så det är minst sagt jävligt tråkigt att den nu försvinner. Vila i frid Spel2.se.
Ett trist besked för oss Castlevania-älskare som tänkt att skaffa oss en Wii dök upp häromdan. Producenten till serien, Koji Igarashi meddelar att ett Castlevania till Wii inte kommer att bli aktuellt då han anser att spelserien lämpar sig dåligt för maskinens funktioner. Dessutom påstår han att spelare som köper Nintendos nya maskin vill ha korta och innovativa upplevelser istället för Castlevania-spelens längre och mer storskaliga äventyr.
Vaddå generalisering?!? Själv tror jag att merparten av de potentiella Wii-köparna knappast nöjer sig med endast korta spelupplevelser på formatet. Igarashi måste helt missat att spel som – Zelda, Mario, Reed Steel och Metroid kommer till Wii och de kommer knappast vara spel som man plöjer igenom på bara nån timme. Nåväl, vi får helt enkelt nöja oss med det kommande DS-spelet Portrait of Ruin tills vidare och hoppas på att Igarashi ändrar sig när det gäller Wii i framtiden.
Klarade New Super Mario Bros idag.
Underbart är kort ibland. Snyft.
Blev lite halvt besviken först med tanke på bristen av överaskande nyheter. Inget nytt Kid Icarus eller Nights som det svamlats om en del innan. Trots det såg ju visserligen det som visades helt fantastiskt ut och då menar jag inte visuellt. Wiimoten verkar vara en underbar liten pryl som verkar fungera hur jävla bra som helst. Sedan får man inte glömma av DS. Där kom det i alla fall en överaskning som heter duga – Yoshi´s Island 2.
Natti natti!
Uppdatering: Idag känns det definitivt bättre och den besvikelsen jag kände igår är som bortblåst. Är man inte helt funtad i hjärnbalken så kan man knappast gnälla på att utannonseringarna som gjordes var skit. Jag menar, med spel som – Metroid Prime: Corruption, Super Mario Galaxy, Legend of Zelda: Twilight Princess, Fire Emblem, Reed Steel, WarioWare: Smooth Moves med flera kan man lungt påstå att Wii får en grym lineup.
Nyligen utannonserades dessutom en uppföljare på kultklassikern Duck Hunt samt ett nytt spel i Resident Evil-serien. Detta gör mig ännu mer våt i brallan om det nu ens var möjligt. Ska bli jävligt intressant att läsa om vad som rapporteras från mässgolvet kommande dagar.
DS då? Det som jag först blev eld och lågor över var den amerikanska versionen av Ouendan – Elite Beat Agents. För oss som redan spelat originalet sönder och samman är det en våt önskedröm som går i uppfyllelse, då det kommer innehålla både nya låtar och framförallt nya sjuka animerade uppdrag att gotta sig åt.
Yoshi´s Island 2 ser ju för övrigt minst lika bra ut som SNES-versionen som jag anser är ett av de allra bästa plattformsliren nånsin. Star Fox känns halvintressant, likaså Diddy Kong Racing samt DK: King of Swing. Zelda är ju fortfarande glödhett men det som intresserar mig allra mest är Cing´s (Another Code-skaparna) nya – Hotel Dusk 215. Ser jävligt trevligt ut. Uppföljaren på det fenomenala Phoenix Wright är också på G. Wunderbar! =)
Sist men inte minst (dock fulast) får vi inte heller glömma att bögbollen får ett nytt äventyr på DS också. Kirby Canvas Curse var bland det roligaste jag spelade förra året så jag förväntar mig mycket av detta.
Senaste kommentarer